Gränssnitt
- UI kommer gradvis förskjutas mot konversationsgränsnitt (CI) med eller utan grafiskt gränssnitt. Voice är bara ett steg på vägen. Ett stort steg dock, typ som när touch kom.
- Inputgränssnitt kommer ses som ett tidslukande hinder. UX blir mer och mer automatiserat och sker i bakgrunden. Den data jag delar med mig kommer bli det nya gränssnittet.
Ex: Netflix föreslår 1) att du ska titta på film och 2) vilken film du ska titta på, när du sätter dig i soffan. Sensordata, biometrisk data (ditt humör) från din smarta klocka, din och dina tvillingars tittningshistorik scorar en relevans som avgör om du just då får ett “tittaerbjudande” eller inte.
- Grafiska inputgränssnitt (“gör-det-själv”) kommer vara kvar för de som inte vill vara med i integritets-/relevansracet. Tänk pensionärer.
- Blockkedjetekniken kommer ta hand om många typiska UX- och designlösningar som att bekräfta trovärdighet och säkerhet. (Kolla t.ex. in Bitclave).
- Bra UX kommer vara att “inte behöva bry sig”. När du väl behöver bry dig, då signerar du bara ditt block i kedjan. Tänk: ett Swish-gränssnitt för regler och kontrakt mot aktörer i ditt liv.
Ex: ”Din läkarjournal har delats till en annan vårdaktör. Ok/Ej OK?”
Arbetsmarknad
- Snittpriset på UX-kompetens kommer gå ner i och med radikal decentralisering som drivs av dramatiskt sänkta transaktionskostnader för sälj, marknad och admin. Tänk: En armé av egenföretagare.
- Det kommer successivt bli större skillnader i lön/ersättning mellan konceptstarka UX-personer (svårt och efterfrågat p.g.a. mycket ny teknik) jämfört med metodstarka personer (förhållandevis enkelt)
- “Traditionella” UX-specialister kommer jobba mer med förändringsledning än UX om fem år. Sedan glida över mot etikfrågor när AI (det nya CSR) slår på riktigt. Kan även tänka mig att psykologi blir en subgren av “UX” då det redan nu har sån stor påverkan på hypoteser, experiment och i förlängningen lönsamhet och måluppfyllnad.
- De som inte vill/kan pivotera om sina UX-karriärer mot förändringsledning, AI, kvantitativ data/analytics, relevansoptimering, psykologi eller etik kommer gissningsvis “bara” kunna jobba inom branscher som inte är utsatta för radikal decentralisering, globalisering och total digitalisering. Jag tänker offentlig sektor och storbolag på kartelliknande marknader.
Metoder
- Kvalitativa UX-metoder som vi känner dem kommer endast användas för ytterst komplexa kontexter.
- Med allt enklare, smartare och billiga AI-verktyg kommer större delen av UX-disciplinen inse att individer — och situationer — är mycket mer komplexa och unika än vad trubbiga och generaliserade UX-leverabler kan förklara (kundresor, målgruppsanslyser, personas, ja ni vet vilka det är). Suboptimeringseffekter, kannibalism, längd på förändringskurvor etc kommer bli för svårt för team/UX-personer att själva hålla koll på.
- Traditionella användningstest för att identifiera UX-problem kommer långsamt fasas ut till förmån för AI-verktyg (som t.ex. Sentients Ascend) som kan skapa oändligt många experiment, lära sig och ständigt förfina sina hypoteser i bakgrunden. Drivkraften för förändring är lärandehastighet och effektivitet. Detta gäller givetvis inte alla kontexter.
Koncept
- Enkla tjänster (katalogtjänster som Spotify, SVT Play etc, infotjänser och simpla uppgiftsbaserade tjänster) kommer hållas allt mer disciplinerat enkla för hålla nere optimeringskostnaden och hålla uppe flexibiliteten. Tänk wordpress-plugin för basic-AI som rekommendationer. Inte långt borta.
I princip allt vi förutspådde inom tech och UX innan IT-bubblan sprack har inträffat. Det hände när vi var upptagna med att gå till jobbet och leva våra vanliga liv.
Vi överskattade förändringshastigheten och effekten på kort sikt men underskattade effekten på lång sikt. Amaras lag är nog världens tråkigaste lag.
Annars har det väl inte varit så här roligt sedan mobile/touch kom?
Peppen är total!
Detta inlägg publicerades ursprungligen på Linkedin 12 januari 2018.